Förra måndagen var det Veterans day. Det borde vi skriva något om sade vi. Sedan tog det stopp. Jag tror delar av vår entusiasm för att skriva blåste bort med valresultatet.

Igår var jag hoppfull. Jag var nervös och förväntansfull inför att följa en valvaka här i USA. På eftermiddagen satte vi på TV:n och printade ut kartor för att kunna färglägga rött eller blått utifrån valresultaten i de olika delstaterna. Idag är jag trött och tom.

Imorgon, tisdag, är det dags. Vi ska ha valvaka hos oss. Vinnarskumpa eller gravöl. Men mitt i allt detta som pågår, så är det i våra vardagliga amerikanska kretsar nästan alldeles tyst. Ingen berör ämnet. Snarare undviker det. Men jag har tagit modet till mig och försökt diskutera det med några vänner …

Jag måste skriva ett inlägg om Costco. Ett helt inlägg om en matbutik? Japp. För Costco är en sådan sak som vi förundrades och förfasade oss över i början men som nu har blivit vardag.

”Mamma, vad du är pinsam!” viskade dottern. Jag hade precis tittat på när de hade reciterat den amerikanska trohetseden (The Pledge) i fyrornas klassrum, som de gör varje morgon. Anledningen var att jag skulle vara volontär på dagens skolutflykt och råkade komma precis i tid för att titta. Det var precis tittandet som var oerhört pinsamt tydligen.

Vi pratar helst inte politik här. Men det är tre veckor till valet och vi kan ju inte låtsas som att det inte händer. Så nu ska jag försöka skriva ett inlägg om det mest spännande valet jag har varit med om. Som att gå på ett minfält typ. Jag gör ett försök.

Köra bil i USA, hur svårt kan det vara? Inte jättesvårt, visar det sig. Men det är några saker som är annorlunda här jämfört med Sverige.

De flesta trafikregler liknar de svenska, många skyltar är snarlika och de kör tack och lov på rätt sida vägen. Det finns dock några saker som faktiskt är bättre här och några som gör det både mer frustrerande och farligare i trafiken. Hiss och diss…

Fyra gånger flög jag hem sommaren 2024. Jag flög hem till Stockholm, hem till Luleå några dagar, tillbaka hem till Stockholm och sedan hem till Chicago. (Ok, nu fick flygskammen mig. Men det får bli annat inlägg.

Jag har köpt ett par mysbrallor. Eller sweatpants kanske det heter. Men när jag var barn på 80-talet så kallade vi det mysbrallor och det var ungefär så länge sedan jag ägde ett par mjuka oformliga bekväma bomullsbyxor. Men ni vet, man blir som man umgås och man tar seden dit man kommer. Så jag slog till på ett par klassiska joggers. För jag vill påstå att mysbrallan är Amerikanernas nationaldräkt.

A: Ska vi skriva ett blogginlägg om vad vi vill skriva blogginlägg om? Ha ha. Knäppt. Jag tänker att vi ska skriva om sånt som vi vill minnas. Som vi riskerar att glömma, eftersom knäppa saker blir vardag efter ett tag. 

J: Du menar som att jag har 8 liter mjölk i kylskåpet fast vi inte ens dricker mjölk?

Skriva ett blogginlägg gör man väl i bara farten. Sådär lätt och ledigt om livet. Medan livet pågår alltså. Tänkte jag.

Blankt.

Googlar blogginlägg. 10 tips för bra inlägg! Jaha.

Den vanligaste frågan vi får av kompisar från Sverige är solklart “Men vad gör du på dagarna då?” Tänk att en så enkel fråga kan vara så svår att svara på och skapa så mycket känslor i oss. För jag har aldrig behövt svara på den innan. Jag har aldrig behövt redovisa vad jag gör på dagarna (förutom när jag var konsult och rapporterade timmar på olika kunder). Men ingen av mina kompisar frågade någonsin exakt vad jag gjorde på dagarna.

“Håll den tanken! Jag måste bara bubbla ut lite. Jag fick bara en idé. Vi borde skriva en bok om alla våra tankar kring det här. Som en kul grej.”

“Ja! Vi gör det! Eller vi skriver en blogg. Fast egentligen är vi bättre på att snacka. Vi gör en podd. Eller allt. En blogg och en podd som blir en bok. Jättebra!”