Bo-i-USA-skammen
Chockad, bedrövad, arg, ledsen, uppgiven, upprorslysten. I helgen fick jag nog. Igen. Jag har fått nog så många gånger sedan november så det är svårt att förstå att jag fortfarande blir chockad och förvånad över vad som händer i det här landet. Det ofattbara händer om och om igen och det är svårt att hålla koll på och ta in allt.
Fredagens sjuka show i ovala rummet förändrade något hos mig. Jag drabbades av en rejäl och ihållande bo-i-USA-skam. Innan har jag ändå kunnat intala mig själv att det trots allt är intressant att bo mitt i tumultet och följa allt som händer på nära håll. Att kunna prata med amerikaner och se hur de reagerar och försöka förstå. Men nu skäms jag över att bo här och att jag därmed bidrar till det här samhället. I Sverige har vi flygskam och numera Tesla-skam. Här har många sedan i helgen USA-skam. Tänk så många människor som är uppväxta här och som hittills har varit stolta amerikaner men som nu skäms över sitt land och vad som händer här.
Bilen framför mig har Tesla-skam
Så vad kan vi göra? Skam är inte en särskilt positiv eller konstruktiv känsla. Den får mig mest att vilja stoppa huvudet i sanden och det hjälper ju inte. Hur kan jag dra mitt strå till stacken? Amerikaner har redan börjat bojkotta företag och tjänster som anammar Trumps DEI-filosofi (DEI = diversity, equity and inclusion) eller ägs av Trumplojala gubbar med bristande moral, t ex Amazon, Walmart, Target och Meta . Det har varit stora protestdemonstrationer i USA i helgen och sociala medier svämmar över av klipp på amerikaner som har fått nog. Jag har sett delstatspolitiker, tex Illinois guvernör, som använder sin position för att nå ut och förhindra Trumps politik. Jag har sett filmer på människor som ställer politiker på delstatsnivå till svars för att de inte går emot Trumpadministrationen. Nationalparker och deras anställda protesterar och informerar amerikanerna om att deras älskade parker är hotade eftersom de statsanställda parkväktarna har förlorat jobben. Statsanställda har vittnat om hur de plötsligt inte har något jobb att gå till. Vanliga amerikaner sprider vittnesmål om situationer de aldrig trodde kunde hända i USA och som gör dem rädda och vaksamma. Journalister blir portade från att rapportera från Vita huset för att de inte väljer att använda begreppet Amerikanska golfen. Vita huset väljer ut vilka reportrar som får bevaka inifrån ovala rummet där Trumpvänliga medier premieras. Medierna bevakar allt som händer men mycket av informationen drunknar i rubriker kring det mest chockerande. Att Trump säljer ut skyddad naturmark till privata företag för gas- och oljeutvinning eller att miljontals människors rösträtt är hotad, det är nyheter som inte riktigt når fram längre. Precis enligt Trumps strategi. Han ser till att medierna fylls av utspel och knäppa uttalanden så att vi inte märker vad han gör i bakgrunden.
Det finns så mycket att skriva om och så många exempel. Problemet är bara att de exempel jag får när jag läser amerikanska och svenska dagstidningar och tittar på nyheter inte är samma som de nyheter Trumpanhängarna får. Det känns som att det hade varit så enkelt om alla amerikaner bara fick samma information. Då hade väl alla ändå ryckt i nödbromsen? Men så är inte verkligheten här. Medielandskapet är lika splittrat som det politiska landskapet. Om jag bara skulle kolla på Fox News eller andra Trumpvänliga nyheter så skulle jag få en helt annan bild av det som händer nu. Det här är värt ett helt inlägg för att förklara hur amerikanerna konsumerar nyheter så jag nöjer mig här.
Trump delade en AI-genererad video om hur “Trump-Gaza” skulle kunna bli.
Tillbaka till skammen och vad jag ska göra för att påverka. Sätta ett klistermärke på mitt visum med “Jag ansökte innan USA fick en diktator” eller gå ut och protestera? Skapa en trollfabrik som sprider oberoende faktabaserade nyheter till republikaner? Trycka upp t-shirts med budskap som visar var jag står så att alla jag träffar förstår att nu får det vara nog? Många bäckar små är ju ändå bra. Eller som min dotters lärare som också verkar ha fått nog och väljer att visa CNN Teens (ungefär som Sveriges Lilla Aktuellt) i skolan (kan låta som en självklar sak, men det är det inte här). För är det något de amerikanska barnen behöver nu när historieböcker förbjuds i skolor och hälften av alla föräldrar har röstat fram en galning, så är det korrekt information. Heja alla som kämpar. Nu vänder vi skammen till något handlingskraftigt.
Freedom, hope and democracy. En bild från helgens NY-resa. Än så länge står den kvar i denna välkomnande, diversifierade och mångsidiga stad.
