Veterans Day

Förra måndagen var det Veterans day. Det borde vi skriva något om sade vi. Sedan tog det stopp. Jag tror delar av vår entusiasm för att skriva blåste bort med valresultatet. Det är som om vi som önskade ett annat resultat än vad utfallet blev har hamnat i någon sorts post-depression. Vad händer nu? Hur kommer det här egentligen att bli? ”We are discussing where to move now” säger vissa amerikanska vänner, halvt på skämt och halvt på allvar. 

Men nu skulle inte detta inlägg handla om valet, utan om den dag som är till för att hedra alla Amerikas veteraner. Vi biter ihop och fokuserar på det ett tag. 

Det finns ungefär 18 miljoner veteraner i detta land, ca 5 % av befolkningen, och den här dagen är för att hedra både dem och de veteraner som inte finns med oss längre. Tidningarna lyfter fram bilder och berättelser, skolorna pratar kring veteranerna och barnen får gärna skicka in information om veteraner i släkten så att de kan lyftas fram och hedras.  På sociala medier lyfts också hyllningar fram, antingen allmänt ”för allt de gjort för vårt land” eller som en specifik berättelse om någons förälder som tjänat sitt land.

Veterans day är en av elva federala helgdagar i USA, och kanske kan vi likställa den med en halvröd dag i Sverige? (Och nej, det finns kanske inte halvröda dagar. Och nej, det fungerar inte att fråga amerikanerna om en viss dag är en ”red day?” Den har vi provat. Inte heller särskilt passande i valtider).  Det här med vilka dagar som är lediga dagar är inte alltid så lätt att förstå. Läser du på Wikipedia så har alla amerikaner ledigt denna dag förutom inom butiksnäringen. I tidningen stod det att banker, postkontor och skolorna var stängda. I våra familjer var dock allt som vanligt och alla knallade iväg till sina vanliga ställen. 

Vilka är då veteraner? Jo veteraner kallas både de som tjänat landet i militärtjänst och aktiva militärer. Majoriteten av dessa har tjänat i Vietnamkriget. Lite sorglig statistik kring veteraner är att många tar livet av sig. Eftersom det är lite svårt med sanningshalten i amerikanska medier så säger olika källor att ca 20-40 veteraner tar livet av sig varje dag. Sorgligt. 

Det finns en hel del minnesmonument för veteraner. En av dem är Abraham Lincoln National Cemetary som ligger någon timme från oss. Vi hade egentligen åkt åt det hållet för att ta en dag i ett prärielandskap som ligger i närheten, men blev nyfikna på hur denna begravningsplats såg ut. Här finns ungefär 47.000 gravstenar idag, med plats för 400.000. När vi körde in på området hamnade vi mitt bland ett antal olika begravningståg, blev något nervösa och fick göra vårt bästa för att navigera rätt och inte hamna på någon av begravningarna som skedde på olika platser på området. Det var både en mäktig och märklig upplevelse. 

När vi precis hade flyttat hit hade våra döttrar en körkonsert i skolan helt tillägnad veteraner. De sjöng olika låtar från de olika förbanden tex Coast Guard, The Marine Hymn, The Air Force Song osv. Ett Armed Forced Medley med texter som: “Off we go, into the wild blue yonder. Climbing high into the sun. Here they come, zooming to meet our thunder. At ‘em boys, give ‘er the gun.” Och när 10-åringarna sjöng de här sångerna om kämparglöd, krigsanda och vapen så ställde sig de veteraner som tjänstgjort i respektive förband upp så att publiken kunde hylla dem.  

Veteraner får även mycket uppmärksamhet på annat sätt. Tex får de ofta de bästa parkeringsplatserna vid affären, i parkeringsrutor dedikerade för veteraner. De får rabatter i affären, de får hälsoförmåner, speciella arbeten är dedikerade för dem osv. Med all rätt kan man tycka när de har riskerat sina liv för sitt eller något annat land. 

I bland kan det dock bli något frustrerande när vissa saker bara är tillgängliga för de som har en veteran i familjen. Som när vi var på Hawaii förra året och skulle hyra surfbrädor. Vi googlade oss fram till en barnvänligt bra surfstrand, där det fanns en affär med uthyrning av brädor. Väl vid kassan så bad mannen mig om information kring den i familjen som var veteran. ” Vi har ingen veteran i familjen” svarade jag och tänkte att det då tyvärr säkert skulle bli lite dyrare. ”Then you cannot rent any surf equipment here”. Det visade sig att det var omöjligt att hyra någon surfutrustning alls på denna strand om vi inte hade någon veteran i familjen. Något frustrerande. 

Fast också något fint i alla dessa sätt som veteraner uppmärksammas på. Visst hade jag gärna surfat på stranden, och jag hade gärna kunnat betala betydligt mer än veteranerna, men jag kan inte heller ens sätta mig in i den oro som många veteraner och veteranfamiljer lever med. Både under och efter den militära tiden för en veteran. Jag har verkligen ingen aning, och inser plötsligt att jag är väldigt tacksam att jag får ha det så.